Riskhantering

Bygg- och projektutvecklingsverksamhet handlar till stor del om att hantera risker, där praktiskt taget varje projekt är unikt. Ett väl genomfört projekt kan betyda att marginalen i projektet kan öka med någon procentenhet. Ett stort förlustprojekt kan däremot ha en negativ resultateffekt som är betydligt större. Skanskas riskorganisation hanterar cirka 30 000 anbud per år. Det kräver strukturerade processer, men dessa får inte bli enbart mekaniska utan måste också ta med i bedömningen hur omvärldsfaktorer utvecklas, liksom anbudets karaktär och storlek. Graden av risk bestäms av komplexiteten i de uppdrag som Skanska åtar sig. Dessa kan variera från rena bygguppdrag till uppdrag där Skanska går betydligt djupare in, från att designa och bygga till att också driva projekten. Ju större åtagande desto större krav på att ha kontroll över och kunna hantera risker i alla skeden av projekten. Att ha den förmågan är av avgörande betydelse för Skanska och det tillåter en ökad handlingsfrihet när det gäller att välja rätt projekt med rätt möjligheter. Skanska har arbetat under många år med att utveckla en systematisk riskbedömning av nya projekt. Resultatet återspeglas i minskande projektförluster och en förbättrad rörelsemarginal.

Vägen till branschledarskap

Inom ramen för affärsplanen 2011–2015 tas nya steg mot att bli branschledande inom riskhantering. Förstärkningen innebär att riskhantering ges ytterligare fokus i alla affärsenheter. Målet är att riskhantering ska finnas med som en integrerad del i alla beslutsprocesser. Stor tonvikt läggs också på utbildning av medarbetare kommande år. Till de enskilt största områdena där problem kan uppstå på grund av bristande riskhantering räknas etik och miljö, arbetsmiljö och säkerhet samt projektförluster. På projektbasis analyseras dessa mer i detalj vilket kan leda till att Skanska väljer bort vissa marknader eller konkreta anbud där den samlade risken bedöms vara för hög. På makroekonomisk nivå ligger riskerna normalt utanför vad företaget kan påverka. Här kan dock riskerna balanseras genom att Skanska arbetar i olika marknader och segment, både privata och offentliga, som befinner sig i olika faser av konjunkturcykeln. Det minskar riskerna i verksamheten som helhet.

Koncerngemensam rutin för att identifiera och hantera risker

Specialistenheten SET Risk Team (SRT) granskar och analyserar de tänkbara anbudsförslagen eller investeringarna över en viss storlek. SRT behandlar 40–50 anbudsförslag per månad. Respektive affärsenhet genomför riskbedömningen och identifierar åtgärder för begränsning av risker. Därefter bereds ärendena av SRT, som ger en rekommendation om anbud ska lämnas samt under vilka förutsättningar. Det slutgiltiga beslutet om ett anbud fattas av SET Tender Board, en del av Skanska Executive Team och, i vissa fall, av styrelsen.

Operativa risker i byggverksamheten

I byggverksamhet är de operativa riskerna betydligt större än de finansiella. Förmågan att förutse och hantera de operativa riskerna i byggverksamheten är avgörande för att uppnå goda resultat.

Vinstavräkning

Successiv vinstavräkning innebär att vinsten redovisas i takt med att kostnaderna upparbetas. Varje projekt utvärderas kvartalsvis och bedömda förluster redovisas i sin helhet vid den tidpunkt bedömningen görs. I ett förlustprojekt som tidigare har rapporterat vinst måste hela den tidigare avräknade vinsten kostnadsföras tillsammans med hela den bedömda förlusten. Projektet kommer sedan, om inga förändringar sker, att redovisa noll i bruttoresultat under återstoden av produktionsperioden.

Kontraktsformer

I Skanskas verksamheter finns många olika typer av kontraktsformer som gör att graden av risk kan variera starkt. Det handlar bland annat om skillnader i ersättningsmodeller. Där Skanska arbetar på löpande räkning går eventuella kostnadsökningar direkt till kunden. Vid uppdrag för offentliga kunder har Skanska ofta kontrakt med fast pris. I vissa avtal införs indexeringsklausuler som tillåter en omräkning av kontraktsvärdet motsvarande prisförändringarna.

Tekniska risker

Dagens byggverksamhet innebär en allt högre grad av standardisering och industrialisering med stora inköpsvolymer som följd. Från ekonomisk synpunkt är det en fördelaktig utveckling inte bara för byggverksamheten utan även för samhället i stort. Samtidigt kräver det att Skanska fokuserar på uppföljning och teknisk analys av materialinköp. Där det finns en hög grad av upprepning är annars risken att eventuella tekniska fel inte åtgärdas vid fortsatta inköp och därmed upprepas i nya projekt.

Säsongseffekter

I flera av de marknader där Skanska har verksamhet utgör säsongsvariationer beroende på vädret en risk som måste hanteras när det gäller fördelning av omsättning och resultat i relation till kostnader som är relativt konstanta över året. Framför allt gäller detta under kalla vintrar då anläggningsarbeten inte går att utföra, främst i Norden och delar av USA, men även i övriga Europa. Dessa projekt är normalt verksamheter med en något högre marginal.

Risker i projektutvecklingsverksamheten

I såväl bostads- som kommersiell fastighetsutveckling finns risker i verksamhetens alla stadier. I bostads- och kommersiell fastighetsutveckling är kapitalexponeringen begränsad till ett maximalt belopp. Vid maximal kapitalexponering innebär det att nya projekt inte kan startas förrän utrymme har skapats. Detta sker genom försäljning av pågående eller färdigställda bostäder alternativt uthyrning av kommersiell yta i pågående eller färdigställda projekt. Kapitalexponeringen är lika med den beräknade färdigställandekostnaden för samtliga osålda bostäder alternativt outhyrd kommersiell yta, i både redan färdigställda projekt och de som är under produktion. Vid kraftiga konjunktursvängningar eller kraftig nedgång i efterfrågan kan utvecklingen av nya projekt helt stoppas. Inom infrastrukturutveckling genomförs en värdering av projektportföljen årligen. Framtida bedömda kassaflöden diskonteras med en räntesats som motsvarar ett avkastningskrav på eget kapital. Nivån på detta avkastningskrav baseras på landrisk, riskmodell och projektfas för de olika projekten. Värderingen sker inte främst för att fastställa ett specifikt värde på investeringarna i projektportföljen. Framförallt görs den för att genom en konsekvent använd metodik ge en indikation på rörelserna i underliggande värden och samtidigt tydliggöra effekten av genomförda transaktioner under perioden.

Finansiella risker

Supportenheten Skanska Financial Services utvärderar finansiella risker såsom kreditrisker, betalningsflöden, kunder, underleverantörer och joint venture partners. I alla större projekt som löper under lång tid sker en regelbunden uppföljning av riskbedömningen. Koncernledningen gör också kvartalsvis uppföljning av större projekt, vilka sammantaget utgör cirka en tredjedel av det totala kontraktsvärdet i pågående projekt.

Valutarisker

Projektens intäkter och kostnader möts normalt i samma valuta, varför transaktionsriskerna vid växling mellan olika valutor är begränsade. Kända och budgeterade finansiella flöden med valutaexponering valutasäkras. Den valutarisk som uppstår till följd av att delar av koncernens egna kapital är långsiktigt investerat i utländska dotterbolag valutasäkras delvis.

Ränterisker

Ränterisk är den resultatpåverkan som uppstår vid förändring av räntenivån. De räntebärande tillgångarna överstiger för närvarande de räntebärande skulderna vilket innebär att finansnettot påverkas negativt av en räntenedgång. Vid årsskiftet uppgick den genomsnittliga räntebindningstiden på de räntebärande tillgångarna om 13,5 miljarder kronor till 0,3 (0,5) år och på den räntebärande skulden, exklusive pensionsskuld, om 6,8 miljarder kronor till 0,5 (0,9) år.

Refinansieringsrisker och likviditet

Refinansieringsrisk är den risk som kommer av bristande likviditet eller av svårigheter att ta upp, eller att omsätta, externa lån. Koncernens outnyttjade kreditfaciliteter uppgick vid årsskiftet till 7,1 (7,4) miljarder kronor. Löptiden för lånestocken, inklusive löptiden för outnyttjad kredit, var 3,8 (3,5) år.

Hantering av pensionsåtagandet

Skanska har pensionsåtaganden uppgående till 3,6 miljarder kronor netto. Främst utgörs dessa åtaganden av förmånsbestämda pensionsplaner i Sverige, Norge och Storbritannien. 11,1 miljarder kronor finns avsatt i pensionsstiftelser för att garantera detta åtagande. Förändringar i pensionsåtagandets, alternativt det förvaltade pensionsstiftelsekapitalets storlek, har en nettopåverkan på pensionsskulden. Denna nettoeffekt ökar, alternativt minskar, koncernens eget kapital.